
Min farmor och farfar delade livet tillsammans i 60 år med allt vad det innebar. De förlorade båda sina barn med tre års mellanrum när de var 31 respektive 27. Livet har inte varit enkelt för dom. Men min farmor har levt med önskan att deras berättelse ska få ge någon annan hopp. Hon har levt för att vara generös och ge till människor omkring henne. Farmor och jag har knatat på torget, pratat i telefon och suttit och fnissat ihop så farmor sprutat kaffe över hela bordet. Nu fnissar hon nog i himlen, kanske tillsammans med sina två barn. Tack gode Gud för hoppet om en fortsättning!