Träffa gamla vänner

På fredagseftermiddagen åkte vi till Västerås och spenderade resten av kvällen hos familjen Alderblad inklusive Margits kompis Emrik. Pulka i en kalaskul backe innan det blev mörkt och sedan mat och ta-igen-tid under aftonen.


David och Emrik


Christian, Margit och Linn

Har blivit ganska mycket pulka de senaste dagarna och i torsdags hade hela familjen en stund vid en närbelägen kulle. Härligt för oss ALLA TRE!

tant o farbror brun o blå

Vi äter lunch hos Elin o Joel. Margit o Joel såg nästan likadana ut. Förutom att Margit kan se lite farlig ut också...

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8...

Tålamodet är inte på topp just nu. Vår ÄLSKADE Margit är inte så sugen på att sova. På dan när man lägger sig bredvid henne drar hon en i håret, nyps i skinnet, pillar i ögonfransarna, sparkar i skrevet, drar i öronen, utforskar näsgångarna - långt upp med sina små fingrar. Antagligen inte ett dugg illvilligt, utan bara ytterst nyfiket och närhetssökande.

På kvällen vill hon inte sova och ligger och sparkar av sig täcket och skrålar. Om man tar upp henne är hon lycklig och lyser som en sol den underbara rackarn.

De senaste nätterna har vi fått gå upp (ner, från loftsängen) 8-10 gånger för att hon vaknar och vill ha nappen, amma, ha tillbaka täcket hon sparkat av sig eller helt enkelt INTE SOVA.
Ja, jag får tillämpa aggressionshanterande metoder. David har bättre tålamod. Jag andas djupt och går till ett annat rum. Eller kryper in i mitt sänghörn och låter David bli dragen i håret.

2 goa minus och nytt puder

Temperaturen har ju inte varit nådig mot små bebisnäsor de senaste dagarna. Så när det var två lagoma minusgrader skyndade vi ut till kullen bakom huset och åkte pulka. Margit såg grymt nöjd ut och hade armarna rakt ut hela tiden för att inte missa eventuellt jubelläge!

Alla ska bada

Kuligt att få gå till badhuset med sina kompisar. Margit fick va med sin kompis Joel och Linn fick va med sin kompis Elin =)

Slagen av stoltheten

Ibland är "vi andra" (se bloggrubrik) väldigt sugna på att delge också vår vardagsglädje och diverse funderingar i den här bloggen. Funderingarna kan nämligen bli ganska omfattande, åtminstone under barn-ett-fasen tycker jag mig märka. Vid eventuella fler barn kan den intellektuella verksamheten blir lite mer begränsad har en del bittert upplyst mig om. Men nu överväger mamman nästan behovet av en egen bloggventil, alternativt så får det komma det nån liten skvätt ord här ibland om Margit tillåter.

Idag tänker jag dock bara skriva att jag allt som oftast är slagen till marken av stoltheten och glädjen över att vi har fått en sån underbar gåva. Lilla lilla Margit. En sån FIN tjej. Om jag aldrig har varit stolt över något förut, så har hon ändrat på den saken. Hon är ju en del av mig. Och David förstås.
Man är nästan förälskad i sitt lilla barn, kan rentav blir lite fnissig. Vilket mirakel. Och som den avbild av Gud hon faktiskt är, vidgas min Gudsbild några ljusår till.

Margit fyndar på rean

Det var inte mamman som valde tröjan så att säga. Men pappan var nöjd, och Margit är söt...

Eländiga morgonfrisyr

Vad ska man göra med den bångstyriga kalufsen på Margits huvud. Varje morgon får vi reda ut nya dreads och för det mesta vill det bara stå rakt upp...